Ja livet är som minnet vi vandra vår urbotning från
en vandrande våg
Men är vi verkligen så grymma som vi tror
eller bor vi också i en grimma som är större än vi tror?
Fastän vi sällan ser det gräsligga underlaget så kan det ibland kännas lite taggtrådsrosettat, eller taggtrådskrysstat om du förstår vad flocken menar när vi hakar upp oss på hakar som fångar upp oss.
Konsolerna står där tryggt staplade med sin trådupphängning och taggarna i tråden står stolt, dag som natt.
Men handen på hjärtat är inte detta sexistiskt i sin totala hänsynslöshet? och hur många goa hästballar har inte sargats av detta urbota påfund? Bort med den sexistiska taggtråden som mest av allt riskerar att skada och lemlästa hanhästarna i hagen.
Hur många sköna hästballar ska behöva skadas innan någon reagerar egentligen?
Vi ställer frågan till den lagomt hysteriska feministbloggen Urbota Inskränkthet och till sin än knepigare motpart i skyttegravsgrälet som bara de själva tjänar på! Är verkligen Rökning ett hot mot feminismen?
Usch! Vad kan man säga annat än tjänare?
Förvisso försämrar rökmolnen dick flödet men ändå liksom…
Jag hänger läpp av logiken..
Känns snarare som den typen av maktmissbrukande argument fångar upp den verkliga debatten i sin snara.
Du måste vara inloggad för att kunna skicka en kommentar.