Inskränktheten i hagen urbota urbetad

Ibland undrar man om någon följer efter en i hagen, men just då man snabbt och världsvant kastar om huvudet så möts man bara av en stelnad blick som på en precisionsinställd sömngångare som just fått in höjdpuckeldromedaren i sin ökenhärdade sömngångargärning utmed livets alla urbota urbetningar.

Urbota Inskränkthet

Urbota Inskränkthet

Urbota Inskränkthet

Vad som är vad är alltid svårt att veta. Vad är inskränkthet utan taggtråd och stängsel, är det någon som veta?

Urbota Inskränkthet

Ja, ja livet måste trava vidare ändå. Taggtrådens krysstade inskränkthet gör livet så litet ändå även om människorna gärna vill se sig som hjältar i sin egna verklighetsbild och därmed interna paradis.

En späckhuggare född i fångenskap frågade en dag den mänskliga urkunden

Urbota Inskränkthet (28)

-Har alla oceaner väggar?

Hittade en lite tova, inte för att det var mycket att äta på. Men nog gnolar nidvisan hårt i den bottenfrusna hagens inskränkthet, såsom hades egna mindervärdesritualer och slavarnas egenpåhittade värden inför sin ägares lycka och viljan att tillfredsställa sin ägare.

Jag låtsades att det var gott och matnyttigt för då blev de andra bara avundsjuka och kände sig misslyckade. Det är inte konstigare än att en del människor sminkar sig och därmed automatiskt blir snyggare på bekostnad av alla andras egentliga förfulning, men visst är det naturligt ändå?

Inskränkthet Urbota förlamande

 

Urkunden till pålles väsen säger inget, men äger på ängen

Urbota Inskränkthet

Urbota Inskränkthet (24)

Urbota Inskränkthet

Urbota Inskränkthet (23)

Urbota Inskränkthet

Urbota Inskränkthet (22)

gräsliggande är snön på ängen. Stängslet den genuina gestaltningen av urbota inskränktet.

Urbota Inskränkthet

Urbota Inskränkthet

Med en aningens stegrad risighet ser vi här hur en pålle fått fatt i det en de människor kallar gräs och andra kallar ogräs, pålle själv tycker att sinnena är förstärka och att allt är bättre men testerna i natten visar på en annan saks faktum. Pålle gnäggar hårt och nickar menande att alla inte fattar. Är det urbota inskränkthet så är det urbota inskränkthet och blott den som lider hårt därutav kan se haven öppna sig när himmelen stängs.

Med de vassa tänderna vid sidan så vågar vi inte säga emot när vi ser hur öronen riktats bakåt för att ta hand om vad denne just då uppfattar som främmande bakåtsträvare.

Men vem har egentligen urkund, vem äger på ängen. Vem rular i sängen?